tisdag 26 april 2011

Twitterific, my ass!

Jag anser mig själv vara en ganska modern snubbe i sina bättre år.
Jag är prylfixerad och framför allt älskar jag mina internet och allt som följer med i det öppna och vackra samhälle som flyttar ut i molnen mer och mer.

Tekniska prylar i min ägo som kommer ut på näten:

2 PC-datorer. Används 95% av min fru.
1 Macbook Pro - Min bäbis!
1 ipad (första gen.)
1 iphone 3GS

Som ni förstår är jag ständigt uppkopplad. Jag kan inte förstå folk som har en mail men INTE kollar den MINST en gång om dagen! Det är för mig likställt med att strunta att ta in posten från brevlådan hemma.
Jag kollar mailen ca 3 gånger om dagen. Är konstant uppkopplad på Internet var jag än befinner mig 24/7. Facebook är hänger jag på från arbetsdagens början till slut. Jag har bevisligen en blogg som börjar få en skara trogna läsare. (TACK!) Jag har twitter (piratmagnus), jag är aktiv medlem i Piratpartiet, jag har massa olika molntjänster (CloudMe, Dropbox, Spotify, Voddler m.m.)

Tycker du jag är nödig och lite lätt anal? Det är här det kommer.. Det finns alltid människor som är värre!

På en föreläsning jag satt på om ungdomars internetvanor så berättade föredragshållaren berättade om sin systerson 17 år:

Hon kommer hem. Ser att han sitter framför datorn. Han har 3 msnfönster uppe. Han videochattar med sin flickvän som han desutom har i örat via sitt headset till mobil. Han har Facebook uppe. I ett annat fönster har han wikipedia. Ett worddokument framme som hör ihop med hans historialäxa som ligger framför honom. Sen har han TVn på med Remoten bredvid sig. Ur datahögtalarna strömmar musik.
Hon tittar på sin son lite förundrat. Sen säger hon:
"Vad gör du?"
"Va? neej... Inget"

Eeeeee va?! Är min fråga här! Förr i tiden och även nu har man uttrycket zapping för de som zappar mellan kanaler hysteriskt snabbt och ändå snappar upp vad som händer på kanalerna.
Nu har denna nya form av hysterisk multitasking gått så långt att man har hittat på ett nytt ord; Frazzing.

Samma föredragshållare berättade om en 4-åring i hans närhet som gick fram till familjens TV och lade händerna på vänster sida om skärmen och svepte händerna över till vänstra sidan. När inget hände försökte hon igen.
Mamma: Vad gör du?
Dotter: Försöker byta kanal."

Ungen försökte alltså byta kanal på samma sätt som man byter bild på en iphone. Jag upprepar; Hon va 4 år!

Allt detta ser jag inte som något problem egentligen. Trodde jag... När jag började skriva blogg som var en av anledningarna att jag inte kunde formulera mig på 260 tecken som twitter tillåter. Eller 500 som Facebook tillåter (Har jag rätt angående siffrorna?)
Det räcker liksom inte. Jag har ofta fått klagomål på detta.
"Du skriver ju så långa, jag orkar inte läsa!" Det senaste var dessutom från min ganska så allmänbildade kusin. Eller i alla fall över medel inbillar jag mig. Vi är ju ändå släkt...:)
Ja.. Jag säger som Stefan formulerar det i sitt senaste inlägg:
"Att plita ner "Idag åt jag skinksmörgås." är inte att skriva, det är att tänka högt, med hjälp av tangentbord." (Tack Stefan för den fina formuleringen)
En nära vän klagade på mig för att jag inte la ut inlägg på twitter i tillräckligt snabb takt.. Nej kära Johan... Jag det går helt enkelt inte. Det blir alltid så att jag måste begränsa mig och kompromissa med vad jag vill säga. Så jag kommer nu att använda twitter som en reklamkanal för att få ut mina blogginlägg. Det är för övrigt det som de flesta använder den till...


Detta är ett problem då denna Frazzing har gjort människor totalt apatiska och frustrerade på samma gång då de tvingas läsa något som är längre än vad som skulle rymmas i ett SMS. 
Vad fan, människor! Om ni öppnar en bok och orkar er förbi de 3 första sidorna kommer till er förvåning att det faktiskt kan vara intressant och spännande! Vill ni har tipps på bra böcker så kontakta mig! Jag har en historia av en väldigt splittrad läsning, så jag har något för alla smaker!


Det här var från början meningen att vara ett inlägg med lite humoristiska inslag. Men så hände nått på vägen. Jag tror jag blev irriterad över dagens Frazzing-folk som har ett koncentrationsspann som sträcker sig lika långt som det tar för mig att svepa en kaffe en koffeinfattig dag. 


Jag kommer säkert återkomma i detta ämne. När jag har lugnat ner mig en smula... Undertiden kan ni alltid läsa Eriks blog i ämnet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar