Ett hål i mitt hjärta

I höstas höll jag på som bäst med att regissera och producera Tomten Är Far Till Alla Barnen. Jag var mitt uppe i det och hade full kontroll... Sen så hände det en massa inom mitt arbetslag som jag inte tänker gå in på här.. Det är inte intressant i sammanhanget. Men det resulterade i att jag plötsligt satt med en högstadiegrupp varje tisdagskväll också. Det var inte planerat.
Den bestod av en löst sammansatt grupp ungdomar i ålder 13-17 år som inte kände varandra. Jag kände dem inte alls speciellt mycket. Jag hade endast jobbat med 2 av dem tidigare. Några andra av dem hade jag bara jobbat med lite vid sidan av en produktion från året innan. Men mer än halva gruppen var helt nya för mig, och det var helt nytt för dem att jobba med min pedagogik och på Berga Teater.

Jag tänke: "Vad fan hittar jag på med denna splittrade grupp som bestod av 15 tjejer och 3 killar. " Valt föll på en pjäs jag och Robin Muhr skrev 2005 och satte upp 2006. "Vid Cirkelns Slut" heter den och jag tog fram manuset och rödpennan. Anpassade om en del, men strök mest och skrev nytt. Denna version är fortfarande den gamla trogen, men lite fräschare.

När jag läste upp den för ensemblen så tittade de på mig undrande. Vad fan var det här? Jag frågade vad de tyckte. De svarade i still med "Kan fungera skitbra, eller så blir den asdålig" Eller "Skum och konstig, jag gillar det" Eller "Aaa. Typ, bra... typ"

Jag tog in Josse Sundkvist som regiass. Jag hade sätt någon hos henne som jag ville se mer av. Ledaren och hennes förmåga till att vara en bra förebild för unga tjejer. Hon är naturligt glad och vacker. Har inga problem att säga när nått inte är bra och vågar ta plats. En sådan person är perfekt för jobbet. Jag tackar henne djupt från mitt hjärta att hon sa ja på frågan. Jag älskar dig Josse!!!

Vi satte roller och började trevande rep. Det var inte lätt. Vi såg en skara ungdomar som trevade sig fram försiktigt och de gjorde sitt bästa för att fatta våra visioner och pedagogik. Det gick nog inte in fören någon vecka innan vi kom in på Berga Teater. Då hade rollerna börjat titta fram ur skådespelarna och det var härliga underbara tolkningar vi såg.
Först då kände vi att det här kan nog gå så som vi tänkt.

Filmer var något jag hade skrivit in och kände att de behövdes för att förklara vissa saker tydligare i pjäsen. Inspelningarna av dessa filmer var trots noga planering något kaosartade. Speciellt när en av huvudrollerna i en av filmerna blir kräksjuk samma dag som jag står och packar för att åka till inspelningsplats.

Det blev väldigt pressat med tid, men resultatet blev ändå helt okej.

Sen när vi kom in på teatern så hände något stort. Plötsligt fattade alla sina roller och platser i pjäsen och runt omkring av scen. De tog sig an uppgifter utan att klaga och de kämpade på och lyssnade på regi och uppdrag de fick.

Min kärlek växte sig väldigt stark på måndagen innan genrep när de gjorde ett genomdrag fullt av äkta känslor och skratt. Tårar och svett. Jag såg hur de kämpade med allt de hade och ville verkligen göra en bra och fantastiskt föreställning.

Föreställningarna växte och växte och de tajtade till och spelade ut mer och mer. Texterna slutade aldrig betyda nått för mig. För de la ner mer och mer energi och vilja i sina ord och sina scener. Jag har aldrig fått gråta så mycket under en rep och spelperiod som i år. Tårarna har aldrig varit i frustration. De har varit av lycka och kärlek. Av sorg och fasa över vad det är som deras karaktärer faktiskt säger på scen.

Jag har sällan spelat med en ensemble med så många begåvningar på en och samma plats. Det har varit en ära och en underbar resa.

Det bästa med en pjäs är för mig inte själva föreställningarna. De är bara en bonus. För mig är resan dit som är det underbara och intressanta.
Den resan har varit helt fantastisk.

Tack för att ni gjorde mig till en lyckligare människa.
Förlåt för att jag var hård och otrevlig ibland och gav en del av er svåra texter och svåra roller.

Tack och förlåt...

PS. Jag vill tacka Josse från djupet av mitt hjärta! Inte bara för allt du gjort för denna produktion. Utan även för ditt blogginlägg!!!