Det är hela tiden ett himla tjatande om ålder och åldernojja. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte bryr mig så mycket det... För det mesta.
Men det finns tillfällen då nojjan kommer krypande. Det har inte alls att göra med att jag är rädd för att få rynkor eller att jag får en hängade röv. Nej, mitt problem är att jag känner att jag inte hunnit uträtta mer tidigare.
Det finns några tillfällen. En del är roliga för att de drabbar andra. Andra är roliga för andra för de drabbar mig...
1. Jag tittar på Undercover Boss på SVT och det handlade detta avsnitt om en kille som är VD för ett mega-postorderföretag som omsätter flera miljoner dollar om året. De har hand om hela kedjan. Du går tillexempel in på NHLs webshop och köper en tröja. Du tror att du är kvar på NHLs site. Men icke. Du är hos postorderföretaget. Allt sköts av dem. En helhetslösning.
VDn äger hela företaget. 100%. Han har inte lagt ut det på börsen. Han har ett gigantiskt hus. Ett jetplan. Kontor som man bra ser på film... Ni fattar grejen?
Nu kommer det som gör att åldersnojjan kommer. Han är 25 år gammal...
Magnus när han var 25 år gammal så hade jag jobbat på Bergagården och med teater 50% av den tiden. Jag tjänade ca 17.000/månaden före skatt... Både i en 2a på 50 kvm i Vallentunas svar på Tensta, Åbygärde...
2. Unge på jobbet: "Du måste ju typ vara 40 år eller nått?"
"Nej jag är inte så gammal."
"Va?! Seriöst?!"
"Nej. Hur gammal är din pappa?"
"Typ 50, eller nått."
"Ser jag så gammal ut?"
"Eeee.. ja...!"
3. Stefan Wiktorin som också skriver om åldersnojja i detta inlägg, är på besök hemma hos mig. Min familj, bestående av mig, min fru Emma och min son Theo (3 år) äter kladdkaka till efterrätt. Theo tittar en lång stund på Stefan. Sen säger han:
"Stefan. Var är ditt hår?", han pekar med skeden som är full med kladdkaka på Stefans kala hjässa, som har en hårväxt lika rik som Sahara har djungel... Stefan tittar på Theo och vet inte vad han ska säga. Han får en smått farlig gnista i blicken. Theo har inte utvecklat de sociala koderna än och försätter:
"Var är ditt hår, Stefan? Är det borta?
Stefan säger med ett försök till leende som mest liknar en psykopat på väg att begå mord: "Nej, jag har... Klippt mig," han tittar på mig och reser sig.
"Nu går jag ut och röker innan det blir blod."
The tittar efter Stefan. Vänder sig till mamma Emma som vrider sig plågsamt i skrattkramp. "Vart ska Stefan, mamma?"
"Han ska ut och röka på balkongen."
"Jag måste också på balkonen," säger Theo och skjuter ut sig från bordet och studsar efter.
Vid det här laget så är det kört för mig och Emma. Vi ligger över bordet och vrålar av skratt. Sen har jag Stefan säga till Theo:
"Jaja. Följ med här då, Seinfeltd..."
Det här är några tillfällen i mitt liv då jag känner att: "Fan! Varför sitter jag fortfarande i en hyresrätt med en lön på under 25.000/månaden. Varför har jag inte varit så där driven att jag har ett företag som omsätter miljoner?
Det är då man ska ha den där personliga pepptalken.
"Men jag ÄR bra. Jag uträttar ju massor! Vad vore Bergagården och teaterlivet i Åkersberga utan mig? Jag fick ju kommunens Kulturpris 2009!"
Hjälper dessa pepptalk? Nej.. Inte speciellt.
Man har fortfarande en besk bismak i munnen och känner att man vill sätta sig i en skitig Ford och åka runt och knacka brevlådor bland rikemansvillor med ett basebollträ.
Eller varför inte kapa Fredrik Reinfeltds identitet och sno hans bankkonto. Sen skänker man allt till Stadsmissionen i Vänsterpartiets namn.
Eller varför inte sno någon rik skitunges 4-hjuling och dra iväg till närmsta golfbana och rugga upp lite greener och fairways.. Satans byråkrathockey...
Sen när man ändå är på gång kan man åka förbi Drottningholm och skrika med megafon och en banderoll:
"Jag vill se kungen runka!"
Jag känner också ett behov av att slita av alla Canada Goose-jackor jag ser från alla "pappa-betalare" jag ser. Det är heeelt sjukt att betala 7.000 kr för en jacka man kan ha i 6 månader innen den är utvuxen eller ur mode.
Sen vill jag hemskt gärna tvångsmata Silvio Berlusconi med hans använda kondomer. Det skulle nog hans fru uppskatta om inte annat.
Ge mig pengar!
söndag 3 april 2011
fredag 1 april 2011
Kiss. Både bra och...!
Ni vet hur det är.
Man sitter och jobbar framför datorn och jobbar, skruvar upp en hylla (Haha! Jag? Skruva hylla!?) eller vad som helst. Spelar ingen större roll. Du märker att du börjar arbeta mer intensivt och snabbare. Man får mer fokus.
Lite senare så är arbetsuppgiften slut och du drar iväg till nästa arbetsuppgift. Det kan vara vad som helst. Diska, kopiera papper, gå till ett möte. DÄR! Där händer det. Du upptäcker på väg till kopiatorn att du är sjukt kissödig.
Där var orsaken till ditt fokuserade och snabba arbete tidigare. Du var helt enkelt kissnödig och din krop försökte berätta det för dig. Du ignorerar signalerna för att du har helt enkelt inte tid. Kroppen kompenserar med att jobba snabbare.
Jag fungerar så att jag inte går på toa då. Jag tänker: "Jag kan hålla mig. Det går snabbt att kopiera det här manuset." Så valsar jag iväg och sätter igång med att kopiera.
Trodde jag ja.
Då väljer kopiatorn att först göra tonerpåfyllning. "Var god vänta!" Sen: "Uppvärmning pågår" (Kunde inte ha gjort detta samtidigt?). Sen matar den in 4 papper och så kommer det: "Pappersstopp"
Vid det här laget har min nödighet uppnått en nivå som inte är hälsosam. Den där kittlande känslan längst ut (ja, LÄNGT ut) börjar bli väldigt obehaglig.
Då tänker jag: Jag fixar pappersstoppet, sätter igång kopiatorn igen och så går jag på dass när den är igång.
Okej. Pappersstopp klart. Trycker återigen på Start. Den matar in papper. Jag vänder mig om för att göra mina behov. Vad händer då? Slut på färgen. Var god byt tonerkassett.
GHAA!!!!
Nu blir jag väääldigt stressad och frustrerad. Vad fan! Jag kan nu inte stå still alls och måste vara i konstant rörelse.
Jag sliter upp luckan och ut med gamla kassetten. Upp med kartongen, ut med den nya, in med den nya. Stäng luckan OCH....
"Tonerpåfyllning pågår. Var god vänta"
Jag skriker rakt ut och orden är av den karaktären att arbetskamrater börjar dyka upp i korridoren för att se hur det går.
Nu! Nu! Trycker väldigt hårt och argt på den gröna Start-knappen. Den matar in papper. Jag vänder mig om för att göra mina behov. Vad händer då? Slut på papper!
Vid det här laget inser jag det sjuka i det hela och garvar högt. Mina arbetskamrater tror att jag har fått ett totalt psykbryt och en av den sticker in näsan och frågar hur det går.
"Det går bra!"
In med papper och nu går allt som det ska. Jag springer till toan medan jag hör apparaten spotta ur sig manuset till en teaterunge som tappat bort sitt och behöver ett nytt. Hela grejen blir naturligtvis denna elevs fel. Vems annars?
Sen på toa: Ner med gylf, upp med lilleman och så slaaaaaaaapna aaaaaaav.... Problem: Jag har hållt mig så länge att jag är tvungen att hjälpa till. Jag trycker på och ut kommer... Dropp... drill, drill.. Dropp, dropp..
And that was it!
Så man var så hysteriskt kissnödig att jag hade kunnat ha ihjäl kopiatorn om det inte vore så att chefen var i närheten, och så kommer det en knapp deciliter...
Världen är mupp!
UPPDATERAD: Stefan Wiktorin skrev en spinoff på den i sin blogg
Man sitter och jobbar framför datorn och jobbar, skruvar upp en hylla (Haha! Jag? Skruva hylla!?) eller vad som helst. Spelar ingen större roll. Du märker att du börjar arbeta mer intensivt och snabbare. Man får mer fokus.
Lite senare så är arbetsuppgiften slut och du drar iväg till nästa arbetsuppgift. Det kan vara vad som helst. Diska, kopiera papper, gå till ett möte. DÄR! Där händer det. Du upptäcker på väg till kopiatorn att du är sjukt kissödig.
Där var orsaken till ditt fokuserade och snabba arbete tidigare. Du var helt enkelt kissnödig och din krop försökte berätta det för dig. Du ignorerar signalerna för att du har helt enkelt inte tid. Kroppen kompenserar med att jobba snabbare.
Jag fungerar så att jag inte går på toa då. Jag tänker: "Jag kan hålla mig. Det går snabbt att kopiera det här manuset." Så valsar jag iväg och sätter igång med att kopiera.
Trodde jag ja.
Då väljer kopiatorn att först göra tonerpåfyllning. "Var god vänta!" Sen: "Uppvärmning pågår" (Kunde inte ha gjort detta samtidigt?). Sen matar den in 4 papper och så kommer det: "Pappersstopp"
Vid det här laget har min nödighet uppnått en nivå som inte är hälsosam. Den där kittlande känslan längst ut (ja, LÄNGT ut) börjar bli väldigt obehaglig.
Då tänker jag: Jag fixar pappersstoppet, sätter igång kopiatorn igen och så går jag på dass när den är igång.
Okej. Pappersstopp klart. Trycker återigen på Start. Den matar in papper. Jag vänder mig om för att göra mina behov. Vad händer då? Slut på färgen. Var god byt tonerkassett.
GHAA!!!!
Nu blir jag väääldigt stressad och frustrerad. Vad fan! Jag kan nu inte stå still alls och måste vara i konstant rörelse.
Jag sliter upp luckan och ut med gamla kassetten. Upp med kartongen, ut med den nya, in med den nya. Stäng luckan OCH....
"Tonerpåfyllning pågår. Var god vänta"
Jag skriker rakt ut och orden är av den karaktären att arbetskamrater börjar dyka upp i korridoren för att se hur det går.
Nu! Nu! Trycker väldigt hårt och argt på den gröna Start-knappen. Den matar in papper. Jag vänder mig om för att göra mina behov. Vad händer då? Slut på papper!
Vid det här laget inser jag det sjuka i det hela och garvar högt. Mina arbetskamrater tror att jag har fått ett totalt psykbryt och en av den sticker in näsan och frågar hur det går.
"Det går bra!"
In med papper och nu går allt som det ska. Jag springer till toan medan jag hör apparaten spotta ur sig manuset till en teaterunge som tappat bort sitt och behöver ett nytt. Hela grejen blir naturligtvis denna elevs fel. Vems annars?
Sen på toa: Ner med gylf, upp med lilleman och så slaaaaaaaapna aaaaaaav.... Problem: Jag har hållt mig så länge att jag är tvungen att hjälpa till. Jag trycker på och ut kommer... Dropp... drill, drill.. Dropp, dropp..
And that was it!
Så man var så hysteriskt kissnödig att jag hade kunnat ha ihjäl kopiatorn om det inte vore så att chefen var i närheten, och så kommer det en knapp deciliter...
Världen är mupp!
UPPDATERAD: Stefan Wiktorin skrev en spinoff på den i sin blogg
torsdag 31 mars 2011
Da Shitlist #2
Ingen direkt rangordning här.. Det är bara mycket som stör mig...
Copyswede
Copyswede är en organisation som fördelar pengar till upphovsrättsmakare från varje tomma DVD och CD-skivor du köper. Din MP3-spelare var några hundra dyrare än den borde varit p.g.a Copyswede.
Tanken är att man som upphovsman ska få liten slant för förlorade inkomster. Problemet uppstår när de ska dela ut pengarna. Deras algoritmer över vem som ska få pengarna är väldigt skumma och för mig blir det VÄLDIGT fel att jag ska betala Per Gessle pengar för att jag vill göra en Foto-CD av min semester. Droppen är för mig nu när de vill lägga avgift på mobiltelefonen också. DN.se
Filminstitutet
Denna gråa gamla "myndighet" har inget existensberättigande längre. Varför? Jo.. De ger i princip pengar till redan kända regissörer och producenter. Sen att de håller på att tjata om "kvalitets film".. Vad fan är det?! Är det du, jag eller alla eller Anna Serner som kommer bestämma det som ny VD?
FI ska vara till för de okända nya hungriga filmarna som har bra och fina idéer. Inte Peter Dalle eller Daniel Alfredsson som är så kända att de skulle kunna vända sig till privata aktörer. Det finns massor med riskkapital och produktplaceringar att göra utan att ta avkall på "kvalitén" eller integriteten. DN.se
Eric Saade
Eller egentligen inte han som artist eller person. Don't care.. Men hans låtskrivare till Popular... Att Eric inte har koll på Lili & Sussie är helt okej. Han är bara ett yngel. Men hans låtskrivare... Kom igen. Jag är mycket fascinerad av hur låten har kommit förbi alla spärrar..
Lili & Sussie:
Oh mama, can't you tell
Oh mama can't you tell
If he wants my love will you can ring my bell
20 år senare:
Eric Saade:
I will be popular
I will be popular
I'm gonna get there, popular.
Döp inte om filmer
Filmer från USA går oftast via England för att sen komma till Sverige. I England får de ibland för sig att döpa om den amerikanska titeln till en engelsk. Kan någon förklara varför? De pratar väl för fan samma språk? Ett lysande exempel är Leonardo DiCaprios film "The Basketball Diaries" I England fick den titeln "Streets of New York"... I Sverige gjorde man sen en ihopsättning av båda titlarna. "Streets of New York - The Basketball Diaries".... WHY?!
UPPDATERAT:
Jag fick just veta av min gode vän Stefan Wiktorin att sagda film har även ytterligare en svensk titel: "På Driven i New York - The Basketball Diaries" - VAD FAAAAAN!!! LÄGG AV!!!
Aftonbladets bilaga Klick
På Aftonbladets etta: Beibers jakt på superkroppen... Alltså lägg av! Kolla in snubben.. Jg kan ju använda honom som en tandpetare... aftonbladet.se
Copyswede
Copyswede är en organisation som fördelar pengar till upphovsrättsmakare från varje tomma DVD och CD-skivor du köper. Din MP3-spelare var några hundra dyrare än den borde varit p.g.a Copyswede.
Tanken är att man som upphovsman ska få liten slant för förlorade inkomster. Problemet uppstår när de ska dela ut pengarna. Deras algoritmer över vem som ska få pengarna är väldigt skumma och för mig blir det VÄLDIGT fel att jag ska betala Per Gessle pengar för att jag vill göra en Foto-CD av min semester. Droppen är för mig nu när de vill lägga avgift på mobiltelefonen också. DN.se
Filminstitutet
Denna gråa gamla "myndighet" har inget existensberättigande längre. Varför? Jo.. De ger i princip pengar till redan kända regissörer och producenter. Sen att de håller på att tjata om "kvalitets film".. Vad fan är det?! Är det du, jag eller alla eller Anna Serner som kommer bestämma det som ny VD?
FI ska vara till för de okända nya hungriga filmarna som har bra och fina idéer. Inte Peter Dalle eller Daniel Alfredsson som är så kända att de skulle kunna vända sig till privata aktörer. Det finns massor med riskkapital och produktplaceringar att göra utan att ta avkall på "kvalitén" eller integriteten. DN.se
Eric Saade
Eller egentligen inte han som artist eller person. Don't care.. Men hans låtskrivare till Popular... Att Eric inte har koll på Lili & Sussie är helt okej. Han är bara ett yngel. Men hans låtskrivare... Kom igen. Jag är mycket fascinerad av hur låten har kommit förbi alla spärrar..
Lili & Sussie:
Oh mama, can't you tell
Oh mama can't you tell
If he wants my love will you can ring my bell
20 år senare:
Eric Saade:
I will be popular
I will be popular
I'm gonna get there, popular.
Döp inte om filmer
Filmer från USA går oftast via England för att sen komma till Sverige. I England får de ibland för sig att döpa om den amerikanska titeln till en engelsk. Kan någon förklara varför? De pratar väl för fan samma språk? Ett lysande exempel är Leonardo DiCaprios film "The Basketball Diaries" I England fick den titeln "Streets of New York"... I Sverige gjorde man sen en ihopsättning av båda titlarna. "Streets of New York - The Basketball Diaries".... WHY?!
UPPDATERAT:
Jag fick just veta av min gode vän Stefan Wiktorin att sagda film har även ytterligare en svensk titel: "På Driven i New York - The Basketball Diaries" - VAD FAAAAAN!!! LÄGG AV!!!
Aftonbladets bilaga Klick
På Aftonbladets etta: Beibers jakt på superkroppen... Alltså lägg av! Kolla in snubben.. Jg kan ju använda honom som en tandpetare... aftonbladet.se
Chocken lägger sig inte
Jag fick just idag ett litet meddelande från min nuvarande sparringpartner i mitt skivande. Han skrev på Facebook: Kolla min blogg. Jag har skrivit ett inlägg om dig.
Jag blir sjukt nyfiken och går ut på hans blogg. Inlägget heter Twisted twosome...
Det var kort och gott en av de finaste texter jag läst om mig. Både om mig som person och om oss som arbetskollegor. Det var djupt ärligt och väldigt fint.
Jag har fått lovord och fina texter och tal till mig förr. Det händer ibland. Ofta i samband med att man är färdig med en pjäs och alla är väldigt känslosamma...
Men här kom det lite ur det blå för mig. Jag var inte beredd. Sen så att det kom från Stefan Wiktorin var också något som gjorde att det värmde ännu mer.
Stefan var den som tog in mig i Suspektensemblen hösten 1996. Han var den som såg något hos mig som gjorde att frågan kom. Det började lite försiktigt: "Vi ska göra Vallentuna Gymnasiums julavslutning. Vill du vara med?"
"JA!"
Sen så rullade det liksom på av sig själv.
Det blev Suspekt Jul
Cabaré Suspekt
Släpp Dåren
Suspekt Skansen
Suspekt Mossebacke
Suspekt Vattenfestivalen
Äppellunden
Most Wanted I & II
Nyårscabaré
Seklets Sista..?
Eviga Elände
Ett Suspekt Äventyr
Sen försvann Stefan till Cypern... I flera år...
Under tiden han var borta jobbade jag på med annat och Suspekt låg på is länge. Tills vi fick röven ur degen och körde en cabaré utan honom. Fullt Påklädda - och lite naket...
Jag och Stefan tog upp kontakten först för något år sedan. Närmare bestämt i juni förra året. Då jag behövde hjälp med Bergaskolan/Solskiftets skolbal. Sen så var det igång igen när jag castade honom för Gunnar i Tomten Är Far Till Alla Barnen.
Det vi upptäckte var att vi plötsligt var så där synkade som jag aldrig upplevt med en annan medförfattare och kollega och vän. Det var plötsligt massa dörrar som öppnade sig. Våra liv har aldrig gått parallellt. De har gått i olika riktningar och då och då har våra hjärnor och själar varit på samma ställe och en föreställning har blivit av.
Men att vi nu... 15 år senare skulle plötsligt sitta och vrida oss i skrattkrampor åt våra egna skämt. Gång på gång på gång...
Jag kan bara säga till dig Stefan att du har gjort så mycket för mig och mitt yrkesval. Det hade varit omöjligt att ta det där steget att söka jobb som Teaterpedagog om inte du och alla andra i Suspekt hade trott på mig. Att jag hade nått att leverera.. Detta trots min någon sneda världsuppfattning under mitten av 90-talet...
Jag tackar även åt de djupare tankarna du gav mig i ditt inlägg. Att jag hjälpt dig upp har ärligt aldrig varit min avsikt.. Det är sånt som kommer med på köpet när jag vill jobba och umgås med någon som ger mig en intellektuell match...
Tack Stefan för att jag fick väcka dig från mörkret och att du kom upp och blev kreativ igen. Det är många som väntat på den dagen.. Att jag skulle vara den som skakade liv i dig var en ära. Det är och kommer alltid att vara en ära...
Jag blir sjukt nyfiken och går ut på hans blogg. Inlägget heter Twisted twosome...
Det var kort och gott en av de finaste texter jag läst om mig. Både om mig som person och om oss som arbetskollegor. Det var djupt ärligt och väldigt fint.
Jag har fått lovord och fina texter och tal till mig förr. Det händer ibland. Ofta i samband med att man är färdig med en pjäs och alla är väldigt känslosamma...
Men här kom det lite ur det blå för mig. Jag var inte beredd. Sen så att det kom från Stefan Wiktorin var också något som gjorde att det värmde ännu mer.
Stefan var den som tog in mig i Suspektensemblen hösten 1996. Han var den som såg något hos mig som gjorde att frågan kom. Det började lite försiktigt: "Vi ska göra Vallentuna Gymnasiums julavslutning. Vill du vara med?"
"JA!"
Sen så rullade det liksom på av sig själv.
Det blev Suspekt Jul
Cabaré Suspekt
Släpp Dåren
Suspekt Skansen
Suspekt Mossebacke
Suspekt Vattenfestivalen
Äppellunden
Most Wanted I & II
Nyårscabaré
Seklets Sista..?
Eviga Elände
Ett Suspekt Äventyr
Sen försvann Stefan till Cypern... I flera år...
Under tiden han var borta jobbade jag på med annat och Suspekt låg på is länge. Tills vi fick röven ur degen och körde en cabaré utan honom. Fullt Påklädda - och lite naket...
Jag och Stefan tog upp kontakten först för något år sedan. Närmare bestämt i juni förra året. Då jag behövde hjälp med Bergaskolan/Solskiftets skolbal. Sen så var det igång igen när jag castade honom för Gunnar i Tomten Är Far Till Alla Barnen.
Det vi upptäckte var att vi plötsligt var så där synkade som jag aldrig upplevt med en annan medförfattare och kollega och vän. Det var plötsligt massa dörrar som öppnade sig. Våra liv har aldrig gått parallellt. De har gått i olika riktningar och då och då har våra hjärnor och själar varit på samma ställe och en föreställning har blivit av.
Men att vi nu... 15 år senare skulle plötsligt sitta och vrida oss i skrattkrampor åt våra egna skämt. Gång på gång på gång...
Jag kan bara säga till dig Stefan att du har gjort så mycket för mig och mitt yrkesval. Det hade varit omöjligt att ta det där steget att söka jobb som Teaterpedagog om inte du och alla andra i Suspekt hade trott på mig. Att jag hade nått att leverera.. Detta trots min någon sneda världsuppfattning under mitten av 90-talet...
Jag tackar även åt de djupare tankarna du gav mig i ditt inlägg. Att jag hjälpt dig upp har ärligt aldrig varit min avsikt.. Det är sånt som kommer med på köpet när jag vill jobba och umgås med någon som ger mig en intellektuell match...
Tack Stefan för att jag fick väcka dig från mörkret och att du kom upp och blev kreativ igen. Det är många som väntat på den dagen.. Att jag skulle vara den som skakade liv i dig var en ära. Det är och kommer alltid att vara en ära...
onsdag 30 mars 2011
Da Shit-lista
Jag tänkte eftersom jag idag inte har något ämne att vara så pass arg på att det blir ett helt inlägg så tänkte jag rippa Bandit rakt av.. En shitlist helt enkelt.Om jag känner för det kan det finnas risk för att den blir en återkommande grej... Så here goes:
(Ingen rangordning)
Da Shitlst #1
Jag typ hatar att Bandit 106-3 håller på att tönta sig med massa smeknamn som om de vore deltare i Big-Brother: Storstads-Fredik, Bollnäs-Martin, Sheriffen... Va faan... VÄX UPP!!
Vad i hela världen håller sossarna på med? En mustasch med melonansikte till ledare (jag har ingen aning om vem han är eller vad han står för, så tills vidare blir det personligt påhopp i väntan på nått bättre), Carin som jag tyckt verkar vettig kläcker ur sig idéer om skoluniformer, de motionerar om att de vill lagföra sexköp som görs av medborgare även om "brottet" begås i länder där det är lagligt... Vad faan... TÄNK LITE TILL!!
Kaddafi vägrar ge upp och det gör att Sveriges regering får en ursäkt att ÄNTLIGEN testa sitt lilla JAS-plan i ett skarpt läge... Så får den stämpeln "Battle Proven" och kan säljas lättare... Men tro inte att det innebär att de ska ingå i några strider.. Nope.. De kommer flyga omkring och "bevaka luftrummet"... Hm... Ja, men alltså.. Om nu Kaddafi får för sig att trotsa detta flygförbud... Upp skickas ett par plan och så var det ju plötsligt strid... Så jag fattar inte riktigt vad Fredde flint från Täby tänker med ibland när han lovar sådana garantier... FREDRIK OCH KADDAFI ÄR BÅDA MUPPAR!!
Kinas regering
Att jag inte är rik
Varför i helvete ska man avliva björnungarna när det finns en djurpark som erbjudit sig att ta hand om dem!?... FUCKTARDS!!!
/a fucktard on that lives on coffee...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

