Chocken lägger sig inte

Jag fick just idag ett litet meddelande från min nuvarande sparringpartner i mitt skivande. Han skrev på Facebook: Kolla min blogg. Jag har skrivit ett inlägg om dig.
Jag blir sjukt nyfiken och går ut på hans blogg. Inlägget heter Twisted twosome...

Det var kort och gott en av de finaste texter jag läst om mig. Både om mig som person och om oss som arbetskollegor. Det var djupt ärligt och väldigt fint.

Jag har fått lovord och fina texter och tal till mig förr. Det händer ibland. Ofta i samband med att man är färdig med en pjäs och alla är väldigt känslosamma...

Men här kom det lite ur det blå för mig. Jag var inte beredd. Sen så att det kom från Stefan Wiktorin var också något som gjorde att det värmde ännu mer.

Stefan var den som tog in mig i Suspektensemblen hösten 1996. Han var den som såg något hos mig som gjorde att frågan kom. Det började lite försiktigt: "Vi ska göra Vallentuna Gymnasiums julavslutning. Vill du vara med?"
"JA!"
Sen så rullade det liksom på av sig själv.
Det blev Suspekt Jul
Cabaré Suspekt
Släpp Dåren
Suspekt Skansen
Suspekt Mossebacke
Suspekt Vattenfestivalen
Äppellunden
Most Wanted I & II
Nyårscabaré
Seklets Sista..?
Eviga Elände
Ett Suspekt Äventyr

Sen försvann Stefan till Cypern... I flera år...

Under tiden han var borta jobbade jag på med annat och Suspekt låg på is länge. Tills vi fick röven ur degen och körde en cabaré utan honom. Fullt Påklädda - och lite naket...

Jag och Stefan tog upp kontakten först för något år sedan. Närmare bestämt i juni förra året. Då jag behövde hjälp med Bergaskolan/Solskiftets skolbal. Sen så var det igång igen när jag castade honom för Gunnar i Tomten Är Far Till Alla Barnen.

Det vi upptäckte var att vi plötsligt var så där synkade som jag aldrig upplevt med en annan medförfattare och kollega och vän. Det var plötsligt massa dörrar som öppnade sig. Våra liv har aldrig gått parallellt. De har gått i olika riktningar och då och då har våra hjärnor och själar varit på samma ställe och en föreställning har blivit av.
Men att vi nu... 15 år senare skulle plötsligt sitta och vrida oss i skrattkrampor åt våra egna skämt. Gång på gång på gång...

Jag kan bara säga till dig Stefan att du har gjort så mycket för mig och mitt yrkesval. Det hade varit omöjligt att ta det där steget att söka jobb som Teaterpedagog om inte du och alla andra i Suspekt hade trott på mig. Att jag hade nått att leverera.. Detta trots min någon sneda världsuppfattning under mitten av 90-talet...

Jag tackar även åt de djupare tankarna du gav mig i ditt inlägg. Att jag hjälpt dig upp har ärligt aldrig varit min avsikt.. Det är sånt som kommer med på köpet när jag vill jobba och umgås med någon som ger mig en intellektuell match...

Tack Stefan för att jag fick väcka dig från mörkret och att du kom upp och blev kreativ igen. Det är många som väntat på den dagen.. Att jag skulle vara den som skakade liv i dig var en ära. Det är och kommer alltid att vara en ära...