Radio Österåker skiter i demokratin

Jag sitter med min dotter i knät och läser Kanalen. En lokaltidning i Österåker, Åkersberga.
Så ser jag en liten, liten, liten rädd notis i vänstra spalten på en sida att Radio Österåker ska arrangera en EU-debatt i Åkersberga Centrum som de även tänker direktsända på deras frekvenz 103,7. Den 10 maj kl. 13.00-15.00. Det var onsdag när jag läste notisen.

"Jasså", tänker jag och ser att det kommer vara representanter från Allianspartierna och Sossarna. Var är Vänstern, Miljöpartiet och Piratpartiet tänker jag.
De som ska vara med enligt notisen är:  Arba Kokalari (M), Lotta Håkansson Harju (S), Robert Hannah (FP), Hans Lindqvist (C) och Ebba Busch Thor (KD).

Jag ringer till Piratpartiets ansvariga för Stockholm, Erik Lönroth, och berättar vad som är på gång. Han frågar om jag kan få in oss där. Jag svarar att jag är ganska säker på det, eftersom det är EU-debatt och vi har 2 mandat av 20.... Jag tänkte att de bara glömt bort oss helt enkelt.
Erik säger att Piratpartiets 1 på listan Christian Engström som sitter i parlamentet redan gärna kommer på debatten. Jag får ett mail av Christian själv som bekräftar det.

Jag ringer till Radio Österåker... Jag har funderat ett tag på om jag ska hänga ut namnet på personen som jag pratade med, men beslutade mig för att om det är viktigt för er att veta vem det var så är det bara att ringa dem så vet ni...

Han svarar fört inte, men ringer upp mig en stund senare. Jag berättar att Piratpartiet gärna kommer på debatten. Jag tar för givet att vi ska vara med. HA! Det var ju dumt av mig.

"Nej. Det går inte. Vi har beställt sex bord redan," säger personen. Vi kallar honom för X.
"Okej. Beställ ett bort till."
"Nej men alltså det går inte. Det är beslutat att bara ta med partierna som redan sitter."
"Vad bra," säger jag. "Piratpartiet fick 7,1% och har 2 mandat i EU, så när ska vi vara på plats?"
"Nej men alltså, av de som sitter i Kommunfullmäktige. För att slippa få med SD," säger X och jag hör att han börjar bli lite stressad.
"Men snälla X. Det är EU-debatt! SD är inte med i EU. Alltså hade det inte varit ett problem!"

Jag kommer ingenstans med det här samtalet märker jag. Det är betongvägg.
Det är väldigt odemokratiskt och helt vansinne att jobba så. SD sitter inte i EU. Det är inte ens kommunala politiker som ska debattera! Det är ju bara ett svepskäl och efterkonstruktion från X och Radio Österåker som helt glömt bort Piratpartiet eller rent enkelt hoppats att vi inte skulle märka det.

Radio Österåker har inte heller skrivit på deras hemsida vilka som sitter i styrelsen. Det är tydligen hemligt...

SKÄMS! Gör om och gör rätt! Vi kräver en ny debatt där Piratpartiet är inbjudna! Tänkt till även hur ni ska göra i augusti om ni tänker arrangera riksdagsdebatter. SD sitter i Riksdagen... Just saying... 

Negerbollens dag!

Idag är det tydligen "Negerbollens Dag" enligt ett event på Facebook... Asså... I skrivande stund är det strax under 11.000 pers som gillar sidan..
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja här.. Men det är galet. Speciellt gillar jag det här inlägget från någon Joakim: "Om fem minuter äter jag min neger."

Jag blir inte bara lite förvånad att det var så många som var mentala kalhyggen som 11.000 pers, och det är bara de som hittat till eventet.. Svenskarnas Parti och Sverigedemokraterna måste ha en fantastisk dag... Här har vi vardagsrasism i sin finaste form!

Vad jag tycker om det hela kan ni läsa i denna blogg så behöver vi inte upprepa oss..;)..

Jag länkade till ett inlägg på min FB-wall om det hela.. Det blev roligare än jag kunde ana. Kolla här:

Så när jag hade sagt upp min bekantskap med denna filosof och stadsvetare i rasism så hittade jag en länk till en krönika. Jag var bara tvungen att länka den och pinga denna människa. Resultat:

Nu hotar hen med att anmäla mig för förtal. Roligare har jag inte haft sedan det var några idioter som tyckte att det var kränkande att sjunga Nationalsången på skolavslutningar. Eller när det var några som anmälde GB Glace för att de hade en Nogger Black... Hahahaha!!

Men skämt och sido så kan hen inte komma så långt eftersom just förtal som står i Brottsbalken §5:3 så måste jag ha pratat om hen med någon annan. Jag kan alltså kalla henne för lite vad som så länge jag gör det rakt i hennes face.. Vilket jag har gjort i detta fall. Hon valde att vara kvar i konversationen... 

Sen kostar det ju en hel del pengar att genomföra en sådan har sak... Så... To be continued.. ;)

Da Shitlist #14

Så var det dags... Nu händer det grejer som gör att jag blir förbannad och måste kräkas ut min irritation på människor och på ignorans.

1. SD
Jag har för inte alls så länge sedan skrivit om hur jag blir irriterad på flatheten hos folk när de länkar vidare och delar artiklar från friatider.se och avpixlat.
Den irritationen har inte minskat. Men det som har hänt sedan dess är att Sverige Demokraterna har haft sina Landsdagar i Västerås.
Media har återigen grävt i ledamöter och gruppledares historia. Jonas Gardell har sågats av deras egna Jesusfigur Jimmie Åkesson, Börje Brandhill, Gruppledaren i Västerås gjorde bort sig och sa att invandrare är "snyltare och parasiter". Om vi tar och tittar på denna sammanställning av nötterna från SD så ser vi ett tydligt mönster. Polismasaren.

Jag kritiserar SD och dess anhängare så fort tillfälle ges. Blandat med sakliga och grundande argument, med humor och med min egna magkänsla.
Vi ska ta och göra som Jonas Gardell gör i sin krönika i expressen här om dagen. Hittar tyvärr inte artikeln just nu.. Men det han gör är att berätta om när SD bildades. Hur var det då?
Jag flyttade till Stockholms norra förort Vallentuna 1991. Det var ett hårt klimat här i Sthlm. Det var en omställning att komma som Umeåbo och plötsligt se att det slogs mellan vita svenskar och nysvenskar från andra delar av världen som kommit hit som flyktingar. BSS (Bevara Sverige Svenskt) och VAM (Vit ariskt motstånd) var organisationer som var öppet rasistiska och många medlemmar var rena nazister.
Ur dessa grupperingar startade Sverige Demokraterna 1988. Anders Klarström var en av de tidiga partiledarna har ett förflutet i nazistiska Nordiska Rikspartiet. Det här var ett parti som 1996 var tvungna att förbjuda uniformsliknande klädsel på sina möten. Bara det säger en hel del.
BSS och VAM levde en allt mer tynande tillvaro och nya partier bildades här och där. SD är det starkaste av dem för att de fattade att det var dags att städa upp framtoningen i allmänhetens ögon för att ha en chans att komma någonstans i valen. En av dem som gick med när det fortfarande var okej med bombajackor, kängor och Hitler-hailande på gator och torg var Jimmie Åkesson. Han gick faktiskt med i ett parti som hade medlemmar som var uttryckligen i sina handlingar och ord nazister, rasister och fascister. De misshandlade och hoppade på HBT personer. De hade en logga som var en brinnande fackla i sverigefärger.

Låt oss aldrig glömma detta. Det enda som har förändrats sedan 90-talet är deras språk, klädsel och uppförande. Men åsikterna är kvar. Omskrivna för att passa in. För att bli mer PK, ett uttryck som deras anhängare använder som svärord.
Jimmie har sagt att det nu mer är 0-tollerans mot rasistiska uttalanden, men gång på gång så säger och gör medlemmar bort sig. En del som inte står partiledningen nära blir kvar, andra får gå. Det är helt godtyckligt vilka som får stanna och vilka som får gå.
Jimmie själv har sagt att Islam och muslimer "är det störta hotet mot Sverige sedan 2 världskriget".. Hur i helvete då undrar jag? Det finns 20 moskéer i hela landet. Det finns 3400 kyrkor.. Så jag vet inte vad som är så hotfullt? Deras religion är inte alls så olik våran. Det finns dock tolkningar inom Islam jag inte ställer mig bakom. Precis som det finns tolkningar av Kristendomen jag inte ställer mig bakom heller.

När du gör detta test så ser du väldigt tydligt att det inte är någon skillnad på nasselobbyn och SD. Det är bara språket. Sammalika.net 
Nils Bejrot sa angående helt andra saker, ifs, men det passar även här: "Det enda vi kan lära oss av historia är att vi inte lär oss av historia."
Det passar väldigt bra här också. Eftersom det var med liknande metoder som Hitler förde ut sin agenda i början av 30-talets Tyskland.

2. Marcus Birro

Han är en pompös idiot. Han är en bokstavstroende pellejöns som anser att Hinduismen sanktionerar våldtäkter av flickor och att kristendomen är den enda rätta läran. Kom in i machen din lilla sprätt! Kliv ner från hästen! Sen kan vi även diskutera Expressens trovärdighet som låter honom skriva krönikor. Jag säger inte att han inte ska få yttra sig, men det finns det debattsidor till. Deras trovärdighet hos mig är noll.
Läs krönikan och döm själva. Han saknar dessutom helt kunskapen om historia när han hyllar kristendomen för att vara de som startade universitet och sjukhus. Ja, det gjorde kristna. Men hur såg de ut? Vad lärde de ut? Inte demokrati och liberalism direkt..

3. Staten som knarklangare
Historia berättar för oss att när opium fördummade oss så skapades heroin för att få folk att sluta med opium.. Det kan vem som helst se i backspegeln var en ganska idiotisk idé, eller hur?
Men vi lärde oss inte. Nu ger vi ut Subutex istället. Grejen är att det är samma skit. Den enda skillnaden är att du inte får samma starka kick. Det går lite långsammare... Om du tar den som det är tänkt ja. Men det gör inte en dreogberoende. Hen tar den på det sättet som ger bäst och starkast effekt. Alltså så skjuts den upp direkt via kanyler i ådror runt om i landet.
Det är en härligt tragisk cirkus vi ser om vi går och besöker utlämningsställerna. De går in, får sin drog, går till McDonnalds och säljer av halva eller hela förrådet till andra som inte är inne i Subutexprogrammet.

En av mina bröder var aktiv heroinist och subutexbrukare. Inte från staten. Han köpte sitt från de som fick av staten. Läckaget är enormt! När jag frågade honom vilket han föredrog. Subutex eller Heroin så sa han att det spelade inte så står roll. Öl eller cider? Pest eller kolera?
När det kom ut statistik här om året visade det sig att det var fler som dog av Subutex än Heroin, som Subutex var tänkt skulle minska drogerna, så fick man kalla fötter. Det som gjordes som åtgärd vad att döpa om Subutex till ett annat namn. Thats it!
Runt om i landet sitter socionomer som inte har koll på ett skit. Folk som aldrig varit beroende på heroin eller andra opiater blir erbjuden att gå på subutexprogram. Eller ännu värre, som hände min bror, blir erbjuden att gå på den drog som de ville sluta med. Som en mamma till en 19 årig pojke fick in honom på behandling till slut. 19 åringen gick på subutex som huvuddrog. När han senare blev utskriven som "klar" med behandlingen, gick han på dubbla dosen än han gjorde när han skrevs in.  Nu med staten Sverige som langare.
För att behandla en drogberoende, oavsett vilken drog, nikotin, alkohol, Amfetamin, eller opiater som heroin eller subutex, så måste personen vara drogfri. Annars är hjärnan kidnappad totalt. Du kan ju inte få något vettigt gjort med patienten om hen är hög eller full som ett hus under tiden!
I Norge har det gått ännu längre. Där så anser socialstyrelsen att går du på ett Subutexprogram så är du att betrakta som frisk. Så där får du inte bedriva ett behandlingshem utan att erbjuda subutex. Vansinne!
Bort med skiten! Metadon, Subutex och alla andra piller som skapar ett rus i behandlingen av kemiskt beroende människor! Det går inte!!!

Konsten att tänka ett varv till

Jag upptäcker varje dag hur normalt fungerande människor, vänner och bekanta, gör ogenomtänkta saker. 

Som när, utan att tänka ett varv till, väljer att länka till högerextrema sidor på nätet. Som tex Avpixlat och Fritatider. 

Avpixlat är en site som jobbar för att få Sverige Demokraterna att framstå som ett helylleparti och gör allt de kan för att visa hur vinklat alla andras nyhetsrapportering är. Det står att avpixlat är "den oretuscherade sanningen".. Jo hej och hå! Det är bara det att det är svårare att hitta någon som vinklar mer än avpixlat. De skrivet ut citat som "Människovärde är en överenskommelse. Något egentligt människovärde finns inte".. Tragisk syn på mänskligheten tycker jag. 

Pengar hjälper SDs egen Kenth Ekerot till med så snällt. Han försöker nu slippa skatta för pengar han mottagit för att driva sidan ekonomiskt.. Lycka till...

Friatider är tragiskt nog en välbesökt nyhetssite som försöker se ut som en vanlig nyhetssite. Men det är väldigt svårt att missa deras agenda. Så fort de bara kan så hyllas SDpolitiker. Så fort de får chansen hänger det ut misstänkta brottslingar med bild och namn. Att de är dömda eller ens åtalade bekymrar dem inte det minsta. 

Minsta chans de får på att peka på negativa saker med muslimer och andra icke vita kristna, så hoppar det på det och rapporterar. Som en drogberoende framför en burk Subutex. 

Ingen annan seriös nyhetsredaktion ger ut namn och bild på misstänkta. Ibland händer det ja, men inte ofta. Friatider gör det varje gång! 

Politiskt Korrekt är ett skällsord värre än hora. 

I princip 90% av inläggen på förstasidan är uppenbart hyllningar till SD eller kritik mot invandring. Hyllningarna är ibland subtila, andra är rakt ut hyllningar för deras förträfflighet. De enda brotten de verkar rapportera om handlar om brott som har invandrare som brottsling. Eller så är brotten utförda i invandrartäta områden. 

Varje gång vi går in och läser på sidan så ökar vi deras intäkter genom reklambanners. Varje gång någon väljer att sprida vidare artiklar från sidan så hjälper man till att sprida en främlingsfientlig propaganda. 

Någon som påstår att så inte är fallet? Var är då artiklar som berättar att det vanligaste namnet bland dömda våldsbrottslingar inte är Mohammed eller Slobodan. Det är Mikael! Att det vanligaste namnet för dömda våldtäktsmän är Anders? 

De skriver gärna om att förra året så invandrade lite över 100.000 personer till Sverige. Så målar de upp det som en massinvandring. Men de "glömmer" att berätta att mer än 50.000 av dem åker hem igen, och att av dem som var kvar, så var de flesta av dem svenskar som flyttade hem igen.

Snälla... Kan vi inte bara sluta använda Fritatider och avpixlat som om de vore sidor med trovärdighet? Det som driver dessa sidor tror inte på allas rätt och lika värde. Varför hjälpa dem? Enda anledningen till att göra det är att du delar deras agenda. Att du tycker de har rätt. Eller att du är felinformerad, eller inte informerad alls om vad det är för sida du läser och eller delar vidare.

Tack för ordet!

Den kidnappade bookens återkomst

Kapitel 1 - Kidnappad

Så.. Det var en dag som egentligen inte var så stressig. Men av nån anledning så var jag ändå stressad. 

Skulle förbi Systemet efter jobbet. Sen hem och hjälpa till med maten till familjen. Sen vidare för att inmundiga det inhandlade maltdryckerna med en vän på kvällen. 

Jag satte mig på buss 623 för att åka hem. Ryggsäck och två påsar med dryckesgodis. Normalt brukar jag gå hem. Om jag inte har mycket att bära. Eller är lat. Denna dag var jag mest stressad och hade mycket att bära. Så buss blev det.

Jag ställer ryggsäcken på sitsen bredvid mig vid fönstret. Sätter mig i stolen mot mittengången. Sitter vid den bakre dörren i ledbussen med påsarna framför mina ben. 

Går av som jag ska vid min station.

När jag går av och bussens dörrar går igen så är det något som plingar till i mitt huvud. Nått är fel... Jag har påsarna med godis men ingen ryggsäck. 

Jag vänder mig om och ser bussen glida ut på körbanan igen. Jag springer ikapp och försöker slå på busen så chauffören ska höra. 

Om han hör eller inte vet jag inte. Allt jag vet är att han inte stannar. 

Jag ringer till SL och blir placerad i en lång kö. Under tiden vankar jag av och ann och försöker vilja fram att en taxi eller bil med förare jag känner ska se mig och stanna. Inget händer.

Samtidigt som jag kommer fram till SLs kundtjänst så kommer en annan buss åkandes mot stationen. Den stannar och jag berättar vad som hänt.

Han anropar genast bussen med min väska. Den chauffören säger att han ska vänta in mig vid bussparkeringen i centrum. 

Jag åker med bussen till centrum. Han ser t.o.m. till att jag kan hoppa av närmare så jag kan gena över lite gräsmattor. 

Jag genomsöker bussen med ryggsäcken är borta. Nån har sett den ligga på ett säte och tagit den med sig helt enkelt. 

Totalt var jag borta från ryggsäcken ca 10-15 minuter. 

Ringer polisen för att göra anmälan. 

”Hur såg ryggsäcken ut?”

”Svart. Vanlig. Diskret liten logga. Ena axelremmen dålig.”

”Vad fanns i ryggsäcken?”

”Papper från jobbet. Sladdar till dator. Bankdosa. iZettledosa. iPad1 - svart, 32 GB, wifi. Macbook Pro 15” (Unibody.”

”Oj..”

”You don’t say?”

Ringer försäkringsbolaget Moderna.

”Har du glömt den på bussen i 10-15 minuter?”

”Ja”

”Det räknas som försumlighet. Då löser inte försäkringen ut.”

”Men jag har ju drulle.”

”Hjälps inte.”

Jahap... Det var i alla fall en tröst att jag hade mina påsar.

Jag tar upp min iphone och öppnar appen Hitta min iPhone. I den kan jag hålla koll på var mina olika applemaskiner håller hus. Jag får upp alla utom min iPad och min Macbook.

Jag spärrar båda och skriver ett meddelande som kidnapparen kommer se när hen startar upp maskinerna. Jag skrev:

”Hej! Jag heter Magnus G Bergström. Detta är min arbetsdator som jag använder för mina ungdomar på Bergagårdens Teater. Utan denna kan jag inte göra mitt jobb och många barn och ungdomar blir lidande! Snälla ge tillbaka den! Ring 073-644 37 08!

Festölen förvandaldes till begravningsöl och sen gick dagarna. Jag hörde ingenting. Detta var den 3 april 2012.

Kapitel 2 - Polisbyråkrati

Datumet var nånstans mellan 5-10 april 2013. Jag sitter och jobbar med manus på jobbet med min nya arbetsdator. Denna gång hade min chef köpt en iMac så att jag inte kunde ta med den hem och glömma den på bussen igen.

Plötsligt plingar det till. I både min iPhone, min egna Macbook, min iPad och i iMacen. Upp kommer ett meddelande från iCloud att min Macbook 15” har upptäckts. Jag loggar genast in på iCloud och upptäcker att datorn som hade varit borta i 1 år nu befann sig i Litauen. Närmare bestämt fanns den på adressen: Melioratorių gatvė 6–8 96141 Gargždai 

Det ligger i närheten av kuststaden Klaipéda.

Jag skickar ljudmeddelande till datorn och skriver ett nytt meddelande på engelska. Nätt i still med ”Busted suckers!” Eller nått sånt... 1 minut senare kopplar den ur internet. 

Jag ringer svenska polisen på 11414 och berättar vad som hänt. Det tar en stund men tillslut har den civilanställda hittat min gamla anmälan och jag hör hur hon skriver på tangenterna medan jag redogör för vad som hänt. För det första tog det 5 minuter att förklara vad Hitta min iPhone var för något. 

När jag är klar frågar jag vad som händer nu. 

”Inte mycket”, svarar hon.

”Vaddå? Vad menar du?”

”Nej. Nu ligger det i handlingarna och det är ju bra.”

”Min hallå?! Ska ni inte ta kontakt med den litauiska polisen? Berätta om det här och se om det kan göra ett besök på adressen, eller nått?”

”Nej. Vi jobbar inte så.”

Jag godtog inte riktigt det som en förklaring. Jag ringde lite kontakter jag har hos polisen. Fick ett namn på en utredare på Täbypolisen. När jag pratade med honom visade det sig att civilanställda stolpskottet på 11414 hade ju inte skrivit ner ett skit. Inte adress, inte något om Hitta min iPhone.. Inget..

Jag ger honom all info jag har. Jag har t.o.m. kollat upp på nätet vilken polisstation och vilken polis som har hand om ärenden av detta slag i staden Klaipéda.

Jag blir lätt irriterad och får ta allt en gång till. Han lovar att höra av sig när han pratat med åklagare. 

Jag hör inget på nån dag. Blir irriterad. Skriver på Facebook: 

”Är det nån som kan litauiska?

Min vän Jenny säger sig ha en vän som kommer därifrån. Hon heter Egle och var fantastisk visar det sig!

Jag får kontakt med henne och jag berättar vad som hänt på telefon. Hon ringer till polisstationen ”Klaipėdos rajono policijos komisariatas” och får kontakt med en polis. Han ber att få det skriftligt på mail vad som hänt. Jag skriver på engelska och mailar till Egle. Hon översätter och skickar båda till polisen i Litauen. 

Hon ringer upp 2 dagar senare och berättar att de har ringt henne för att berätta att det fanns två svenska poliser i Klaipéda för att lära sig om den litauiska organiserade brottsligheten. Så de var där på utbildning helt enkelt. Det har nu hunnit bli 16 april. 

Så för att de skulle kunna hjälpa till så var det skyndsamt att få fram serienummer på datorn. Jag har inte kvar detta. Ringer Apple. De säger att de inte ger ut sånt bara så där. Jag uppger mitt Apple-id, men de säger att det inte hjälper. Fuck.. Ringer polisen i Täby. Får då prata med Polisinspektör Lovisa Ambrosiani Ulne. 

Hon var väldigt hjälpsam och ringer Apple. De säger samma sak till henne. Hon går då ner till Apple Store i Täby Centrum och legitimerar sig ”movie style” med sin polisbricka/leg och hoppla vad enkelt det var att få serienummer plötsligt!

Hon skickar det till polisen i Litauen.

Dagen efter ringer en svensk man upp mig och säger sig vara en av de två poliserna från Sverige i Litauen. 

Jag berättar ÅTERIGEN min story och de säger att de ska göra vad de kan. 

Sen... Ingenting.... Alls.... Livet går vidare och sorgen har lagt sig. Nya tekniska lösningar och produkter läker det blödande såret efter en förlorad vän. 

Kapitel 3 - Återkomsten

Jag kommer till jobbet och inser att jag har inte laddat min arbetstelefon på länge och det är ju dumt eftersom jag jobbar... Kan vara bra om den är på då... Laddar. Detta var den 24 september 2013.

Ser att jag har lite nya meddelanden. Ringer 222 för att lyssna av dem. Först lite föräldrar som ringt in för att anmäla sina barn till mina teatergrupper. Sen kommer det.. Orden jag aldrig trodde skulle yttras.

”Nytt meddelande. Inkom den 20 september. Klockan 16.44” (kommer inte ihåg tiden, men det är coolare, så jag hittade på det nu. Datumet är i alla fall rätt.)

”Hello! We came across your computer. Macbook Pro. We want to return it to you. Can you contact me on this number so we can arrange for you to get your computer back? My number is: 060-xxxxxxx” (Läs detta som en man med östeuropeisk brytning. Stavfelen också)

Jag skrattar högt och skakar på huvet. Jag lyssnar på meddelandet igen och ringer sedan upp numret. 

Han, som vi nu kallar för Mr. X, berättar att han har en vän/kollega som ska till Sverige på måndagen. Får hans nummer och namn. Vi kallar hon för Mr. V. 

Han berättar också att de hade lagat datorn för att den hade varit utsatt för väta. De hade köpt en ny laddare och han undrade om jag ville ha den också. Jag sa nej, jag har en hemma. 

Mr. X berättar också att Mr. V kommer ha med sig en vän som kan svenska, eftersom inte Mr. V inte kunde engelska eller svenska. Han berättade också att de hade min adress så de skulle kunna komma till Åkersberga och överlämna datorn.

Jag ringer till Mr. V.

Mr. V kunde ca 5 ord på engelska som han upprepar i ett härligt mantra.

Han lyckas i alla fall få mig att fatta att han kommer under eftermiddagen/tidig kväll och vill mötas för att överlämna datorn. 

Jag ringer Egle. Hon kan dubbelkolla att jag fått rätt info. Det hade jag. Men hon hade fått en ny adress för överlämnade av dator. Statoil vid E4an, Upplands-Väsby. 

Jag såg inte det som konstigt, eftersom det är en knutpunkt för trafiken, så att han skulle slippa åka till Åkersberga så mötte jag upp istället. Måndag den 30 september kl. 18.00.

Jag lånar bilen från Fältgruppen på jobbat och drar iväg. Det var ju faktiskt min arbetsdator så att ta jobbets bil var ju inget konstigt.

Jag kommer till Statoil vid 18.01 och parkerar. Går ut och tittar mig omkring. Det är ju lite halvsvårt att gissa sig till vem Mr. V kan vara eftersom han är Litauisk. Men till slut kommer det fram en snubbe i 45-55 år åldern. Han är fårig i ansiktet, har keps och röker. Spinkig. Klädd i grå skjorta. 

”Computer?”

”Yes,” svarar jag. 

Vi går mot parkeringen lite längre bort.

”You’re working for the police?” frågar jag då jag inte känner att han ser ut som en polis. Fördomsfullt kanske, men känslan var där.

i svarar han.

Det står många bilar på parkeringen och vid en står en kvinna och snackar i telefon. Sen ser jag en lite äldre grå kombi där det står två snubbar och hänger. De är klädda i mjukisbyxor, gympaskor. Löst sittande munkjackor med huvor. Rakade huvuden och händerna i fickorna. De har på sig det min bror kallar för ”Heroinkostym”. Dit är vi på väg. 

Jag skakar han med båda och Mr. V tar fram min dator, mitt gamla trådlösa tangentbord, min gamla laddarkabel till min iPad1, en extra laddarsladd som jag fick när jag köpte en ipod Classic generation 3 för massvis med år sedan. Min gamla bankdosa och min betalningsmodul till iZettle. 

Helt enkelt var det tillräckligt mycket saker för att jag skulle fatta att det verkligen var min gamla dator.

När jag tar upp den så tar de fram den där laddaren jag sa att jag inte behövde. De hade den ändå. En av ”Heroinkostymerna” börjar prata med östeuropeisk brytning.

”Mr. X spent almost 750 kr on repairs.”

”Okay,” svarade jag.

”A new transformator and it was alot of water damage.”

”Well.. So?”

”He like that back.”

”That was not anything we talked about, but I guess it’s okay. I only have 360 kr on me right now.”

”That dosn’t even cover the repairs.” 

”I know”

”Well... Mr. V also want a finders fee”

”Okay”

”2000 kr”

”Haha. Well no. The I can’t afford dipers to my kids, so...”

När jag sa så så ställde sig plötsligt Heroinkostymerna i en halvcirkel runt mig, så att det skulle bli väldigt svårt att ta sig där ifrån. De ställde sig bredbentare och var mer ”on edge” om man säger så. Att de inte kom från den litauiska polisen var vid det här laget ganska solklart.

Jag gjorde en halv sekunds överläggning i huvudet vad som plötsligt hände. Insåg snabbt att här gällde det att hålla tungan rätt i mun.

”So how much do you have”

”Well...” Min hjärna jobbade här i ljusets hastighet för att se om det gick att ta sig ur det här utan att behöva ruinera mig eller få en blåtira. 

”500,” svarade jag med ett tydligt ? på slutet. Lägre kändes svårt att gå då de hade startat på 2750 kr och allt jag hade givit dem än så kände var 360 kr.

De snackade med varandra i nån minut på Litauiska.

”600,” sade den engelsktalande Heroinkostymen och hade inget frågeteckan på slutet. 

”Okay,” svarade jag snabbt. Hade väntat mig att de skulle starta betydligt högre i denna, lätt udda form av prutning. 

Jag han nog aldrig känna mig rädd. Det gick för fort och det var mitt på dagen med massa folk i rörelse. 

Jag valde att gå med på detta eftersom jag inte visste hur pass mycket de skulle bry sig om att det fanns folk där och vad de skulle få för sig att göra om jag inte gav dem stålar.

”I don’t have 600 on me, so we have to take out money on Statoil”, sade jag.

”Okej,” svarade Heroinkostymen.

”Mr. V can follow me?” sade jag då jag inte ville ha vittnen inne på Statoil.

De snackade med varandra på litauiska igen och sen nickade Mr. V. Vi gick in på Statoil.

”Hej. Kan ni hjälpa mig? Jag måste ta ut 600 kr och ge till liraren här. Annars får jag inte tillbaka datorn.”

Tjejen i kassan var hjälpsam. Hon tog ut 600 kr till mig via mitt kort. Jag gav det till Mr. V och jag sträckte fram handen för att avsluta ”affären”. Han tog emot den lite tvekande och så gick han ut snabbt.

Jag står kvar på Statoil en stund och ser att bilen med snubbarna åker där ifrån. Det är för långt bort och med dålig vinkel för att jag ska snappa upp vad som står på bilens regplåt. Ser inte ens om det var en svenskregistrerad eller litauisk bil.

När den åkt iväg väntar jag i några minuter till. Sen åker jag själv...

När jag kommer hem så startar jag den. Pinkod för att låsa upp den. Och ploff... Allt var kvar. Dock var den otroligt seg.
Jag stänger av den och öppnar upp den fysiskt. Se där! De har snott ett av två RAM-minnen. I datorn sitter det ena över det andra. De har tagit bort båda. Tagit det understa och satt tillbaka ett.. Weird.. Sen så var den väldigt erjad av vattenskador såg jag. Den gick inte att ladda så laddaren måste vara i. Trackpadden är trasig och den har fått Litauiskt tangentbord. 
Nu så har jag ny hårddisk i efter backup av 95 % som gick att rädda och letar efter reservdelar. 

Så där har ni hela storyn så detaljerad jag kommer ihåg den.. 

Sensmoral: Don’t loose your backpack in Åkersberga... Det kostar 960 kr och över 1 års väntan.

/Magnus