Första försöket

Jag försöker mig på att videoblogga... Resultat har vi här... Konceptet kommer nog att ändras och finslipas vart efter... Det tar en stund att lära sig att göra det på ett bra sätt!

/magnus

BarnTV, frukost och ett par blöjor

Det finns massa saker folk glömmer berätta för en när det kommer till att skaffa barn.  Det är bara:

"Du kommer innebära att du har en mysig bebis som luktar gott och gurglar så där mysigt. En liten knådad som ser upp till dig och ger dig gränslös kärlek."

Jo.. Allt det är rätt. Vad de inte berättar är det där vardagliga. Jag har två barn. Att ha ett är en utmaning. Men pröva två! En vardag i familjen Gunnerblad Bergströmska huset ser ut som följer: 

Kl 06.15 vaknar jag av att dottern sitter och sliter mig i håret. Nu pratar jag sliter. Hon tar båda händerna fulla av mitt hår och drar hårt. 

Det är bra att gå upp.

Byter blöjan som är tyngre av piss än henne själv. Lovar. Hennes muta kan producera!

Sen på med TVn. Nyhetsmorgon tänker jag. Men nej. Mitt i nyheterna kommer avkomma ett på fem år. Sätter sig i soffan och gormar "Barnkanalen!"

På med Barnkanalen. Har ni någonsin kollat kvalitén på Barnkanalen? SVT i all ära, men alltså.. De uppdaterar inte serierna heller! Samma visa:

Pingu, Dip Dap, Wibbly Gris, Småpotatis, Pim och Pom, Samsam, Dinosaurietåget, Den itusågade kaninen, Fåret Shaun, Djungelboken, Ballongsånger, Tinga Tinga Sagor, Riddare Micke, Lulu Zipadoo, Babar och Badous äventyr..

Sen efter ca 5-10 minuter så kommer från 5 åringen: "frukost!" 

Lilla dottern är i full gång med att dregla ner fjärrkontrollen. Brottar den ur hennes grepp. Resultat: avgrundsvrålet från The Nine Gates of Hell...

Tar henne under armen. In i köket. Ger henne nått att leka med. En slev, en stekspade, en kniv.. Allt fungerar.

Sen; kopp med yoghurt, macka utan pålägg, glas o'boy. In med det till Avkomma ett. In. Ny kopp med yoghurt, i med sylt. Upp med Avkomma två. In i till vardagsrummet. Avkomma ett: "Pappa, spillt!" 

In till köket. Papper. Ut. Avkomma två fick tag i sin kopp yoghurt. Hon är nu täckt av syltfärgad vit sörja... Torka torka.

Okej.. Nu. Frukost till sig själv. Nääää... Inte det. Sista mackan gick till Avkomma ett.

Tillbaka. Äter upp mackkanterna som han ändå vägrar äta.

Sen kläder.. Ha! Har ni försökt det? In i hans rum. Var var var.. Där. Under 5 bilar, tre gossedjur och en avskalad rutten apelsin, så hittar jag en ledsen tröja. Sen byxor, strumpor... Nånstans... Där. I marsvinsburen... Ut.

Sniff.. Sniff.. Avkomma 2 har bajsat... Skönt... "Sätt på dig kläderna medan jag byter på lillesyrran, okej?" säger jag till avkomma ett och drar in i badrummet.

In på toaletten. Ner med bebis. Öppna blöja... alltså... Ett sätt att se hur ens barn växer upp är på bajs. Nu. Nu är det inte det här bebisbajset längre. Det är vuxen illaluktande röv-efterbörd från en 30 åring med dåliga matvanor. Någon som har problem med matsmältningen, för jag ser majset och paprikabitarna där. 

Torka torka. Skrapa skrapa. Fan.. hamna under nageln. 

Det var ingen som sa hur skillnaden skulle bli med bajs mellan son och dotter. Ingen förvarning. Med avkomma 1 så, ja alltså. Bajs hamnade upp längs med ryggen. Runt pungen och i vecken mellan benen. Men på avkomma 2 finns det fler ställen. Det var ingen som sa till mig att, när du får en dotter så kommer du vara tvungen att torka bajs ur hennes lilla barnmutta. Det var det ingen som sa. 

På med ny blöja. 

Ut. Har avkomma 1 satt på sig kläder? Nope. Ner med avkomma 2 på golvet, hjälpa avkomma 1. Ja, han kan själv med SVTs "Babar" tar upp hans uppmärksamhet likt en harschtomte framför godishyllan på ICA. 

Ut i hallen. 

"På med skorna. Nej, fel fot unge. Fel fot! Mössa, vantar. Nej, du får inte ta med leksak till dags. De har så det räcker."

Ge bebis till fru. puss, "Hej då." Nej, fan! Jag är i kalsonger fortfarande. "Vänta vid hissen, kära son." 

"Varför det?", kommer som ett brev på posten. In. på med kläder, borsta tänder, hår, pissa. Så. Ut. Ner till bil. Kommer till bil. 

"Kissnödig!" skriker sonen. Upp, in. Av med kläder. 

Han kan inte heller bara dra ner brallorna och stå upp. Nej! Done that! Det slutade med att jag stod i en hazmat-suite och sanerade honom och badrummet i en kvart. Så.. av med alla kläder. Kiss kiss... 

"Jag har bajsat." Torka. Oh... Svart och lite trådigt? Okej. Vad åt han igår?

På med kläder, ut, ner, in i bil, på med bälte, iväg... 

På väg till dagis kommer frågestunden.

"Är solen på väg upp?"

"Ja"

"Varför det?" 

"För att jorden snurrar runt solen, som sen snurr-"

"Varför det?" 

"För att jorden snurrar, och då ser det ut som solen är på väg upp."

"Varför det?" 

"Därför att det är så." 

"Varför det?" 

"Därför!" 

"Jag fryser" 

"Ja, värmen i bilen kommer. det tar en liten stund." 

"Vad sa du?" 

"Värmen tar en stund."

"Varför det?" GHAAAA!!!!!

"Får jag låna din telefon" 

"Här." 

Han slutar fråga utan spelar på mobilen istället. Framme. Ut. in på dagis. hej då!

Men det som gör allt värt det. Det som gör att jag tar hur många blöjor som innehåller majs som helst. Det som gör att min son kan fråga ihjäl mig...  Det är den ovillkorliga kärleken som kommer från dem. När min son lyser upp av lycka när jag hämtar på dagis. Eller när han ger mig den där stenhårda kramen över att vi ska spela tv-spel tillsammans. Eller när ens dotter, 11 månader gammal ler med hela ansiktet, tittar med sina små bruna ögon rakt in i mina och säger "Pappa" för första och 3000-de gången... Hjärtat smälter, hoppar över ett par slag. Har ni inga barn så vet jag att ni kommer själva ovillkorligt att älska era barn. Och det är fantastiskt.. Ändå!